Jan Guillou bashar folkpartiet

Jan Guillous kolumn i dagens Aftonbladet behandlar på ett tydligt sätt de oroväckande främlingsfientliga strömningarna i folkpartiet. Guillou poängterar den skrämmande förändring folkpartiet uppvisat från 1991 då Bengt Westerberg satte ner foten mot ny demokrati via Lars Leijonborgs vilja att föra en dialog med Pia Kjersgaard till dagens hårdare tag mot "hedersmord", barnäktenskap och könsstympning. Denna förändring, menar Guillou - och jag håller med till fullo - väcker gnagande frågor. Hur kunde det ske? Hur kan denna skrämmande utveckling förklaras? Guillou skriver:

Till största delen tror jag förklaringen måste sökas i liberalernas totala och villkorslösa uppslutning bakom den nuvarande amerikanska administrationens "krig mot terrorismen". Allt vad USA gör är rätt och därför bör Sverige sända trupper till Irak för att stödja den amerikanska ockupationen och på hemmaplan delta i krigsansträngningarna genom att låta Säpo jaga muslimska barn.

Det är en viktig poäng Guillou gör här. Europeisk liberalism har tidigare varit centrerad kring ideologi där klassiska socialliberala värderingar lyft fram mänskliga rättigheter. Under de senaste åren har dock liberalerna börja röra sig mer åt väster (eller åt höger, om man så vill). Ideologisk liberalism går mot marknadscentrerad nyliberalism. Värderingarna kommer på köpet. Vad som är upprörande är att borgerligheten inte tar tag i sin egna problem. Var har ideologerna inom folkpartiet tagit vägen? Är alliansen så blind i sin makthunger att de inte märker de blinkande varningsljusen? Jag låter Jan Guillou avsluta med sin slutsats.

Att folkpartisterna därutöver fiskar en och annan rasiströst i det kommande valet kan de ju inte uppfatta som en nackdel. Dessa liberaler tycks ju verkligen tro så mycket på sin svart-vita världsbild att de är beredda att gå i krig för den. Därför har folkpartiet blivit främlingsfientligt i all sin renhetssträvan.

Läs även jinge.