tisdag, november 29, 2005

Dubbelt förtryck, dubbel skam

Idag presenterade säpo sin rapport om hatbrott, och det visar sig att hatbrott mot homosexuella ökar mest. Denna tragiska, om inte helt förvånande nyhet, kretsade Aktuellts 21-sändning kring ikväll. Under det gångna året har 146 hatbrott mot homosexuella anmälts. Liksom säpochefen Klas Bergenstrand lutar jag åt bedömningen att ökningen snarare beror på fler anmälningar än fler brott. Detta gör inte statistiken mindre upprörande.

Framförallt är det hatbrott mot lesbiska kvinnor som ökat. Enligt en undersökning genomförd av RFSL hade 20% av Sveriges lesbiska kvinnor blivit utsatta för hatbrott år 1996. År 2004 hade siffran stigit till 52 %. Ofta är förövaren känd för kvinnan, till skillnad från homosexuella män där förövaren i regel är okänd. Detta ger tydliga och relevanta perspektiv på när två förtryck - kvinnohat och homofobi - samverkar.

När det gäller våld mot kvinnor är det uppenbart att det personliga är högst politiskt. Mäns våld mot kvinnor utförs av personer som har en relation till offret - makar, fäder, bröder, vänner. Mäns våld mot män sker i offentliga rum medan våld och trakasserier mot kvinnor sker i hemmen, på arbetsplatsen, i föreläsningssalen och på stammisfiket. Kvinnors utrymme beskärs. Är du dessutom homosexuell begränsas ditt livsutrymme ytterligare.

Enligt Anneli Svensson RFSL:s brottsofferjour blandas chocken efter att ha blivit utsatt för ett brott med samhällets pådyvlade skam över den egna homosexualiteten. Detta leder till en minskad benägenhet att anmäla brott. I likhet med chocken efter att ha blivit utsatt för sexualbrott styrs offret av samhällets moraliserande över den kvinnliga sexualiteten. Om den kvinnliga sexualiteten är lesbisk blir domen hårdare och skammen dubbel.

Jag disciplinerar dagligen min kropp geografiskt efter tiden på året och dygnet. Telefonräkningarna blir dyra när jag och mina tjejkompisar pratar med varandra varje sen kväll på väg hem från tunnelbanan. Färgsprayen bränner i fickan. Käkarna är spända som fiolsträngar.

En gång om året intensifieras rädslan ytterligare. Pride-festivalen äger rum när sommaren är som hetast och de anmälda överfallsvåldtäkterna som flest. Om jag lämnar området ihop med mina vänner avtar euforin och samhörigheten långsamt och ersätts med ett lugn. Går jag ensam blir känslosvängningarna ytterst markanta. Programmet åker fort ner i väskan. Armbandet - det självklara, den tillfälliga normen, förutsättningen - bränner som eld mot min hud. Varje person jag möter, varenda steg jag hör bakom mig är ett dubbelt hot. De kan tillhöra en kvinnohatare och/eller en homofob. Och jag är varken man eller hetero. Inbillade förhörsprotokkoll flimrar förbi i mitt huvud. Nej, jag har inte kort kjol, inga höga klackar, inte särskilt mycket smink. Men jag är berusad, med en regnbågsflagga, med smaken av Henne kvar i min mun som jag föreställer mig att alla kan vädra. Den rosa triangeln känns fastbränd på mitt bröst. På mina bröst. Som tycks göra den så oändligt mer synlig.

7 Comments:

Anonymous Emil said...

Tror inte att antalet ökade anmälningar om hatbrott, nödvändigtvis beror på att antalet hatbrott i samhället ökar. Utan det är nog viljan att anmäla som ökar.

Kika på föreningen Krogkoll som exempelvis. Det är en förening som arbetar mot diskriminering hos krogar och restauranger.

På föreningens hemsida kan man läsa: "...Diskriminering vid restauranger/krogar klassificeras som hatbrott och polisen har en särskild åtgärdsplan för hur man ska gå tillväga med brott av denna karaktär.

När du ringer in till ledningscentralen (polisens växel) ska du uppge att olaga diskriminering är ett hatbrott och att dessa ärenden är prioriterade. Om ledningscentralen uppger att de inte kan skicka bilar ska du be att denne kontrollerar ifall någon näpobil (närpolisbil) är i närheten. Stå på dig och var envis. Regeringen har i sina direktiv till polisen angett att olaga diskriminering är ett prioriterat brott...".

Med sådana här kampanjer är det inte förvånande att antalet anmälningar ökar.

Hatbrott är viktiga att bekämpa, men att antalet ökade anmälningar skulle bero på att hatbrotten i sig ökar, har jag svårt att tro. Tror att benägenheten att anmäla dessa typer av brott, är orsaken till ökningen i statistiken.

30 november, 2005 01:06  
Blogger Ace [Gylf.se] said...

Jag är med dig hela vägen Mia. Jävligt bra skrivet.

30 november, 2005 05:29  
Blogger Göran Koch-Swahne said...

Ja det är verkligen upprörande, men jag hoppas att den senaste tidens händelser öppnat ögonen på fler, att fler vågar uppröras!

Stå på dig!

30 november, 2005 08:40  
Anonymous Hedwig said...

så stark text.

vet känslan..nu känns det som om jag inte vet vad jag ska skriva, så jag håller käften...

30 november, 2005 16:47  
Anonymous Polhem said...

Det ar konstigt att hatet mot homosexuella ar sa utbrett i ett land som Sverige. Kanske finns det manga latent homosexuella man speciellt, som inte vagar ta itu med sin egna sexuella forvirring.

Hela landet kan val knappst vara lika efterblivna som Pastor Green?

06 december, 2005 01:12  
Anonymous Anonym said...

Looking for information and found it at this great site... »

15 februari, 2007 17:07  
Anonymous Anonym said...

best regards, nice info film editing schools

17 mars, 2007 23:13  

Skicka en kommentar

<< Home