onsdag, november 09, 2005

Blå tåget

Du vet redan tillräckligt. Det gör jag också. Det är inte kunskap vi saknar. Vad som fattas oss är modet att inse vad vi vet och dra slutsatserna.

Så inleder Sven Lindqvist Utrota varenda jävel , en inre och yttre reseskildring med kolonialismens mörka hjärta som mål. Hans ord gör sig smärtsamt påminda när jag sitter framför tv-nyheterna i min trygga soffa, i min trygga vita lägenhet, i min trygga vita kropp.

I samband med kravallerna i Frankrikes förorter tillåter nu den franska regeringen att en undantagslag från 1955, mitt under Algerietkriget, aktiveras. Lagen utökar rättstatens befogenheter på det mest absurda vis, bland annat tillåts polisen godtyckligt avbryta politiska möten och ger myndigheter rätt att kontrollera media. Premiärminister de Villepin talar om en samhällskris, men det är symptomen som avses, inte problemen. Premiärminister de Villepin menar att första prioritet är att få stopp på oroligheterna, men det är bränderna som når hans vardagsrum via media som avses, inte de osynliga men ytterst verkliga bränder som härjat och slukat i Frankrikes förorter, på arbetsplatser, i skolor, i trångbodda bostäder och i människors inre under decennier.

Blå tåget skenar genom Europa. Vi uppmanas att bli skrämda av medias propaganda som håller oss uppdaterade men på inbillat tryggt avstånd från kolonialismens slagfält, istället för att uppmärksamma hur vi reagerar när en svart man sätter sig bredvid oss på tunnelbanan, eller inte reagerar över att merparten av de städare och biljettkontrollanter vi möter under samma resa bär en namnskylt med ett namn som inte anses svenskt. Det är inte bara Frankrike som brinner. Hela Europa står i lågor. Och världen blundar. Det är inte kunskap vi saknar. Vad som fattas oss är modet att inse vad vi vet och dra slutsatserna.

1 Comments:

Anonymous B said...

Vad som fattas dig är nog sunt förnuft.....

09 november, 2005 13:17  

Skicka en kommentar

<< Home