söndag, juni 12, 2005

”Nu ska männen amma!!!”

Igår satt jag lugnt och stilla och läste Expressen då jag plötsligt satte kaffet i vrångstrupen. Under rubriken ”Nu ska männen amma!” fann jag en artikel om manlig amning. Då män precis som kvinnor har mjölkkörtlar är manlig amning alltså möjlig och Expressen publicerade bilder av två olika män, en från Sri Lanka och en amerikan som ammade sina barn (tyvärr hittade jag inte artikeln på nätet). I artikeln fanns också en hänvisning till en artikel om samma ämne i ETC 2/05 skriven av genusvetaren Martin Halldin. Jag läste artiklarna, häpnade, tvivlade, skämdes, blev stormförtjust, fnissade åt alla lama biologister men blev därefter ganska likgiltig. Så både män och kvinnor kan alltså amma? Det finns ju fortfarande män och kvinnor som inte kan? Är det inte mer relevant att prata om vem som kan hantera en nappflaska (troligen många fler). Är det inte viktigare att prata om sysslor och arbetsfördelning än biologi?

I Expressens artikel intervjuas jämställdhetsutredaren Gertrud Åström som är positivt inställd till män som ammar. Åström berättade att hon vid sina föreläsningar brukar fråga om någon av de närvarande männen försökt amma. ”Det är alltid några som räcker upp handen och då säger jag ’Ge inte upp!’ precis som man uppmuntrar kvinnor." Just det. Alla kvinnor kan ju faktiskt inte heller amma. Rent biologiskt alltså. För att inte tala om alla som inte vill.

Jag minns reaktionerna på en av mina tjejkompisars första krogbesök två månader efter att hon fött sitt andra barn. Från och med den dag hon lyckades klämma ut den första droppen mjölk hade hon pumpat och sparat mjölk i frysen för att kunna gå ut och dricka några välförtjänta öl med sina kompisar efter flera år av graviditet, amning och förlossningar. Omgivningen blev om än inte chockerade så tämligen förvånade. Jag kunde se hur det riktigt flimrade bakom deras döda irisar.”Men herreguuuud, hur länge sedan var det hon fick barn? Ammar hon inte? Är ungarna ensamma?”

Att min kompis barn har en far som kan amma, byta blöjor, sjunga godnattsånger – ja, helt enkelt allt det där en förälder ska, var otänkbart. Några månader senare slutade min kompis att amma helt. Brösten var såriga och all beröring smärtade. Den här gången dröp omgivningen av medlidande. ”Stackars diiig, vad du måste känna dig otillräcklig, det är inte hela världen hörru…” Som om min kompis brydde sig om det. För henne var det bara skönt att sluta. Äntligen var hennes kropp bara hennes igen. Nu kunde hon resa bort ensam, slänga över ungarna till sin sambo, supa sig riktigt jävla full. Omgivningen verkade tycka att det var lite sorgligt, omoget och kanske lite – gud förbjude – okvinnligt. Jag tyckte det var ansvarsfullt, välförtjänt - och jämställt.

Självklart höjs det inte bara positiva röster om män som ammar. I Expressenartikeln uttalar sig även Hugo Lagercrantz, professor i barnmedicin: ”Jag tycker att det låter orimligt. Dessutom förstår jag inte poängen.”

Det gör du inte nej, professorn. Då ska jag be att få upplysa dig. Det är nämligen först och främst en jämställdhetsfråga.

Det är nämligen så att något händer med ett heterosexuellt förhållande när det kommer en liten knodd. Forskning (se t ex www.regeringen.se/sb/d/465/a/2472) vittnar om det, erfarenheter vittnar om det. Tidigare relativt jämställda förhållanden ser plötsligt helt annorlunda ut. När min lille systerson kom till världen för snart två år sedan berättade min syster om just detta. Tidigare hade hon och hennes sambo hjälpt till med det mesta på gården – djuren, hushållssysslorna, hagarna och staketen som skulle byggas. Nu var plötsligt situationen en annan. Hon stannade inne, lagade mat och tvättade och städade för att inte tala om blöjbyten och barnvård, medan han var ute och gjorde det fysiska arbetet. ”Varför?” frågade jag. Jo men hon var ju ändå inomhus och då var det ju mer praktiskt att hon gjorde större delen av hushållsarbetet tills han (alltså sambon) var klar… ”Varför är du här inne då? Kan du inte hjälpa till?” Jo men då var hon ju tvungen att bära honom (alltså sonen) i selen och så måste han ju ammas… Aha.

Det är inte så konstigt att arbetsfördelningen i hemmen hos heterosexuella par med barn ser ut som den gör. Strukturer befästs lätt även om man har goda intentioner. Inpräntade rutiner är svåra att ta sig ur. Kvinnor som tidigare mekat med bilar, snickrat, heltidsarbetat börjar istället sköta hemmet. Varför? Därför att det är enklast så. Jag säger inte emot – tvärtom - förutsatt att kvinnan ska ha ensamrätt på amningen. Eller så kan man dela även på det arbetet.

Det slår mig att det inte är första gången jag hör talas om män som ammar. Under 60-talet förespråkade debattören och feministen (eller ”emanciperad man” som han själv kallade sig…) Björn Beckman en jämställd barnomsorg i hemmet. Två veckor efter hans frus förlossning började han själv amma – med flaska. Beckman förespråkade barnets rätt till båda föräldrarna och faderns rätt till sina barn. I 60-talets Sverige.

Det är något som händer när jämställdhetskraven kräver att män ska beträda kvinnliga arenor. Det är ”orimligt” och ”poänglöst” och framförallt – även om det visar sig mer i gubbarnas högröda fejjor och gälla defensiva röstläge – jävligt farligt. Manligheten är hotad. Makten, karriären och friheten likaså. Det är då man börjar hänvisa till hormoner. Kvinnor ska inte bara amma, de ska vårda, fnissa, pyssla och gno. Men synar man biologismen i sömmarna blir det ganska tydligt att det inte handlar om biologi. Det handlar om uppgifter som hänvisas till biologi. Och när denna biologi visar sig ihålig brinner det i knutarna.

Jag bryr mig inte om vilka som kan amma rent fysiskt, män eller kvinnor. Men de flesta kan hantera en nappflaska. Om jag någon gång skaffar barn med en man vill jag självklart att vi delar på arbetet det innebär, inklusive amningen. Hur han löser uppgiften är upp till honom.

14 Comments:

Blogger Fredag said...

Mycket intressant.
Du får ta bristen på kommentarer som ett tecken på att inget finns att tillägga.
Keep up the good work!

17 juni, 2005 14:21  
Blogger Mia Sand said...

Ha ha, jag får väl göra det...

18 juni, 2005 15:06  
Blogger Tommy Jensen said...

Du har en intressant synvinkel på mäns amning som jag till viss del delar men måste fundera mer på.

Jag tror dock att det finns fysioliogiska, immunologa (heter det så?)och emotionella vinster för barnen att ammas vid bröstet.

Jag var dessutom förbannat avundsjuk på barnens mamma som fick ha barnen så nära så självklart. Jag hade barnen nära mig ändå, utan att amma, men det är något visst med att kunna ge sitt barn mat via sin egen kropp.

Men, framför allt, handlar det om jämställdhet som sträcker sig utanför skötbord och amningskuddar, ända ut på hela arbetsmarknaden. Och om vi kan skapa jämställdhet där så har vi alla tjänat på det. Kvinnor, män och barn.

20 juni, 2005 18:05  
Blogger Mia Sand said...

Vad jag menar är att vilken jämställdhets/könsrollsdiskussion man än för så är det lätt att halka in på biologi. Det finns personer och par där ingen kan amma. Närheten kan fortfarande ges och fås. Genom att automatiskt sammankoppla ett biologiskt ansvar (som i regel tillfaller modern) med barnets bästa stigmatiserar man dessutom kvinnor som inte kan amma och säkrar dessutom rutiner som kopplas till biologi som får oerhört ojämställda konsekvenser när det gäller t ex arbetsdelning. Det finns säkert massor av fördelar att amma, vad du än har för "biologiskt" kön. Men att amma via bröstet är inte längre nödvändigt. Alla kan inte - och alla vill inte.

21 juni, 2005 00:54  
Blogger Pernilla Karlsson said...

Margret Mead talade väl om ett folk i Oceanien där männen "höll barnen till bröstet" jag tänkte då att det var väl en bra idé, män har två bröstvårtor så varför inte använda dess som nappar då barnet är lesset... men vem vet kanske menade hon något mer men var tvungen att censurera det lite eftersom världen inte var redo?

21 juli, 2005 13:17  
Blogger Gisela said...

jensen > att få mjölken direkt ur bröstet istället för att ta omvägen via en flaska tror jag är av högst marginell betydelse. de emotionella vinsterna är förstås ännu större för alla inblandade om barnet får ha den intima kontakten med både mamma och pappa. att amma med flaska innebär väl förhoppningsvis att man ändå håller barnet nära och har ögonkontakt och allt det där. :)

27 juli, 2005 19:16  
Anonymous Ace said...

Skitbra text! Ska rota runt lite mer på din sida. :)

16 augusti, 2005 04:17  
Blogger The Lava Eater said...

1. Alla som är skeptiska är inte "gubbar" som är skitnödiga för att kvinnor vill ta för sig. En del kanske bara inte vill eller helt enkelt tycker det verkar meningslöst, för så viktigt är det inte det du skriver om - att få män att amma med sina egna bröst.

2. Det du beskriver händer inte i alla heterosexuella relationer. Du skriver "något händer med ett heterosexuellt förhållande" - detta beskriver alla relationer och det är helt enkelt inte sant. Kanske en majoritet, men det kan ju vara 51% av relationerna for all we know.

3. I den relation du beskrev verkade även kvinnan vara delaktig i denna förändring av arbetsfördelningen, håller du med eller är det gubbar med högröda fejor som "tvingar"?

I övrigt säger jag som du: jag skiter fullständigt i vem som ammar, bara den personen a) kan amma och b) vill amma. Jag har personligen en märklig relation till manliga bröstvårtor och vetefan om jag skulle klara av att amma pga det. Men en annan faktor kan vara oförmåga att amma.

Du hänvisar till nappflaska som ett likvärdigt substitut. Jag hoppas förstås att du kommer vara förstående gentemot dina medmänniskor som inte köper att flaskan är precis lika bra som "äkta" amning och som därför väljer att amma sina barn "naturligt" hela tiden = kvinnan ammar. Eller kommer du kritisera dem eftersom de inte delar allt 50%?

I övrigt verkar jämställdheten vara fläckvis välutvecklad - jag känner INGEN man som INTE tagit ut full pappaledighet. Varför? För att de får vara lediga med lön och ta hand om ett barn de älskar. Nämns inte så ofta känns det som. Man pratar bara om män hit och män dit, som om alla män var stöpta i samma form och hade samma beteenden, vilket helt enkelt är kvalificerat skitsnack.

24 oktober, 2005 16:02  
Anonymous Nu Skin Enterprises said...

Find out how your company rates by using a little known rating system!

Is your company a Scam, Dud, Scheme, Fraud Or Good Opportunity?.

95% of the money-making opportunities on the internet have been worked to death or are not suitable to be marketed through the internet. How does your company and/or opportunity rate… I’ll leave it to you to decide if your service, product and/or money making opportunity falls in this category.

Hurry you may NOT be happy with what you will find!

01 december, 2005 09:56  
Anonymous Humburg said...

Jag vet att forumet är fel, men jag råkade hamna här under reasearch. Och som vanligt förstår jag inte det fasansfulla med rollfördelning inom förhållanden, när rollfördelningen är frivillig, mänskor trivs och så vidare.
Könsroller är ett i högsta grad intressant ämne, och det finns otaliga exempel där respektive kön misshandlas och kommer till korta på grund av sitt kön.
Men det vore skönt om diskussionen någon gång kunde få bottna i högst pragmatiska resonemang om vad som gör mänskor olyckliga, hur vi får dem lyckligare osv.
Det finns (enligt mig och många)ett otal könsroller som i likhet med andra inlärda livsroller ger lycka och mening i tillvaron.
Att vara kvinna eller att vara man är inte sämre projekt än att vara konstnär, att vara hederlig, att vara rik.
Jämställdhetsdebatten hamnar så gärna, alltför gärna, i att könsroller som varande konstruktioner definitionsmässigt bör avskaffas.
Men även om man accepterar konstruktiovismen helt ut, så varför inte säga: de DÅLIGA rollerna bör avskaffas eller bytas mot bättre?
Att komplementera kön (som i fallet laga bilen, laga mat) måste vara dåligt i sig, återstår helt enkelt att bevisa.

24 mars, 2006 09:39  
Anonymous Lisa said...

Han pratade på 60-talet om faderns rätt, bla bla bla, där har vi det i ett nötskal.
Faderns behov, faderns önskemål,faderns rätt,hallelujah!
Och detta skulle vara feminism?
Nej, det är bara mäns gamla vanliga behov av att kontrollera och bestämma över kvinnors kroppar.Att som man kräva att kvinnor inte ska amma är samma sorts "jämställdhet" som att kräva att mannen ska bestämma om det ska födas vaginalt eller med snitt-det är kvinnans (och i någon mån sjukvårdens) beslut och inte hans.Eller att mannen ska bestämma om en kvinna ska göra abort eller inte- aborträtten är till för ofrivilligt gravida kvinnor, inte för män.
Upplysning 1.: Alla spädbarn tar inte flaska. Vissa TOTALVÄGRAR.
Upplysning 2.: Pappan kan visst få en god och nära relation till barnet från början även om mamman helammar. Även ett helammande barn kan efter de första två veckorna då det ätit upp sig till födelsevikt vara ifrån brösten någon timme om dagen eller så. Min kille tog ut babyn på promenad ensam två timmar VARJE DAG då han kom hem från jobbet under de fyra första månaderna. På så sätt fick de egentid med varandra från början.
Upplysning 3. Det är knappast amning som är det största och värsta hotet mot jämställdheten. Efter ett halvår SKA barnet börja med annan mat, men det går utmärkt att göra det tidigare också.Delar man på FF är man väl hemma minst ett halvår var, de flesta mycket längre, så vad är problemet?

Ja, förutom det gamla vanliga, att män inbillar sig att de har rätt att bestämma över kvinnors kroppar och vad de ska göra med dem?

13 juli, 2007 04:50  
Anonymous Anonym said...

Väldigt intressant och trevlig läsning.
MEN att tro att män och kvinnor är likadana rent biologiskt är felaktigt. Vi ÄR olika, och det är så vi är skapta. Ex: kvinnors och mäns hjärnor fungerar inte exakt likadant. Kvinno-/manshjärnan aktiveras olika mycket och tom på olika ställen när vi ställs inför samma problem. Vi är inte lika!

Därför tycker jag att det är löjligt att försöka sudda ut olikheter som ändå finns där (medfött, ej inlärt).
Jag tycker också att det är väldigt egoistiskt tänkt att vi kvinnor ska kräva att mannen ska "amma", då detta baseras på kvinnans egoistiska önskan att få vara lite mer fri. Det naturliga är att däggdjursmodern ammar sina barn tills de klarar sig på vanlig föda. Det är bra för barnen och modern. Detta är biologi.
Mannen kan istället hjälpa till med andra saker, tex tvätt, städning mm.

Vad jag menar är att vi får sluta vara så förbaskat egoistiska och tänka "jag ska minsann inte göra mer än honom för att jag är kvinna och kan amma".
Jag håller med om att man känner sig låst under amningen men det är så kort tid av ens liv och barnen mår bra av att ammas (hudkontakt, närhet, värme, antikroppar (som EJ kan fås via ersättning) mm).

Om vi skulle kunna dela lika på allt, varför kan inte min kille få ha min mens halva tiden så jag slipper!
Eller varför kan inte jag bära ut en skänk som väger 50 kg aldelles själv? För att vi är olika skapta och det är ok.

Du nämnde också ett exempel på en nybliven mamma som nu skulle stanna hemma och ha hand om hushållssysslorna medan mannen tog hand om gården och djuren mm.
Skulle de då ha bytt sysslor så hon byggt staketen och skött korna och han lagar mat osv?

Om vi kvinnor inte passar oss så kan det slå tillbaka på oss själva. Jag VILL inte att min man tvingar mig att bära tunga saker eller lagar taket på vårt hus för att vi ska vara jämställda.

Så näää, jag håller inte med om att man ska dela lika på precis allt.
Man kan dela lika utan att dela på allt.

27 februari, 2008 12:21  
Anonymous Alexander said...

Jag ammar gärna mitt barn. Men jag kanske inte får lov för min tjej, på grund av någon konstig könsmaktsordning. Jag har sett massor med kvinnor som dominerar i barnfrågor och slappku*arna svansar ju som idioter.

06 maj, 2008 17:25  
Anonymous Anonym said...

bra start

05 december, 2009 05:29  

Skicka en kommentar

<< Home