söndag, juni 19, 2005

Nu är även invandrare djur...

Enligt DN har en förundersökning inletts angående rasistiska inlägg på ett internetforum för poliser. Under en diskussion om "invandrarbrottslighet" (obs! Mina citattecken, inte DNs...) ska en deltagare på forumet skrivit följande inlägg: "Dessa så kallade människor beter sig som djur". Intressant. Nu är alltså även invandrare djur. Väntar med spänning på den kommande debatten! Kommer polisen att få mindre statliga pengar? Kommer det att bli hets mot polis och rättsväsende? Kommer kvällspressen att skriva dramatiska spekulativa artiklar om att smygrasistiska borgerliga partier rasar i opinionssiffrorna pga "polisskandalen"? Troligen inte. Det är ju skillnad på djur och djur. För att inte tala om feminister och snutar.

lördag, juni 18, 2005

Mycket snack och lite hockey, Johansson

Den senaste tidens sportjournalistik har värmt mitt hjärta. Äntligen får tjejerna ta plats. Äntligen talar man om "fotbolls-EM" och "fotbollsspelare" istället för att hela tiden markera med könsrelaterade prefix. Men så slog en bomb ner i idrottsvärlden. En bomb i form av en UEFA-pamp då Lennart Johansson (för)sa sin mening om damfotboll i en radiointervju tidigare i veckan:

"Det finns många företag som skulle kunna ha användning av en tjej, svettig, som spelat i regnet och när hon kommer ut från omklädningsrummet så ser hon alldeles underbar ut. Om inte så får de finna sig i att bara få pengar när publiken kommer till matcherna."

Tack och lov blev det ett jävla liv. Fotbollsspelare och journalister har starkt tagit avstånd från Johanssons uttalande. Kristin Bengtsson påpekade i ett uttalande till TT att "den dramatik som utspelades i semifinalen mot Norge borde vara tillräcklig som underhållning." Vilket hon har alldeles rätt i, särskilt med tanke på att tjejernas silvermatch förra sommaren slog tv-tittarrekord med god mariginal till varje gubbmatch som någonsin spelats.

Idag försöker Johansson förklara sig med tunna bortförklaringar som: "Jag är ingen sexist. Jag har precis lika stor respekt för dam- som herrfotboll" och "Allt jag sa var att kvinnor är lättare att marknadsföra än män".

Ärligt talat Johansson. Sportgubbars kacklande var urtrist redan under Richard Fagerlunds guldålder. Blindstyren som ni bringar klarhet i uttryck som "mycket snack och lite hockey". Kom inte och säg till mig att du har lika stor respekt för damidrott som herridrott förrän du besökt tjejfotbollslagen som säljer bingolotter för att killarna ska få ny utrustning. Prata inte om att marknadsföring är det enda sättet för kvinnoidrotten att överleva om du inte ser över den extremt skeva ekonomiska fördelningen mellan pojk- och flicklag. Kom hit och ta en kaffe med mig ska jag berätta om rinkförbud för hockeytjejer, små skitiga lokaler, gratisarbetande eldsjälar tillika tränare, omänskliga träningstider och den påtvingade omöjligheten att kombinera elitidrott med heltidsarbete på grund av brist på bidrag och sponsorer. Till dess - håll käften, kasta in handduken, avgå.

tisdag, juni 14, 2005

Aftonbladet slår huvudet på spiken

Aftonbladet fortsätter rapporteringen om tortyren Mohammed al Qahtani har fått utstå på Guantanamobasen. Läsarna informeras om "förhörsmetoder" som tortyr, förnedrande visitationer, hot med hundar och - framförallt tycks det - Christina Aguileras musik. Allt enligt det gamla hederliga receptet saftig kvällstidningsdramaturgi. Rubrikval: "De torteras med Aguileras musik". Kommentar överflödig.

söndag, juni 12, 2005

”Nu ska männen amma!!!”

Igår satt jag lugnt och stilla och läste Expressen då jag plötsligt satte kaffet i vrångstrupen. Under rubriken ”Nu ska männen amma!” fann jag en artikel om manlig amning. Då män precis som kvinnor har mjölkkörtlar är manlig amning alltså möjlig och Expressen publicerade bilder av två olika män, en från Sri Lanka och en amerikan som ammade sina barn (tyvärr hittade jag inte artikeln på nätet). I artikeln fanns också en hänvisning till en artikel om samma ämne i ETC 2/05 skriven av genusvetaren Martin Halldin. Jag läste artiklarna, häpnade, tvivlade, skämdes, blev stormförtjust, fnissade åt alla lama biologister men blev därefter ganska likgiltig. Så både män och kvinnor kan alltså amma? Det finns ju fortfarande män och kvinnor som inte kan? Är det inte mer relevant att prata om vem som kan hantera en nappflaska (troligen många fler). Är det inte viktigare att prata om sysslor och arbetsfördelning än biologi?

I Expressens artikel intervjuas jämställdhetsutredaren Gertrud Åström som är positivt inställd till män som ammar. Åström berättade att hon vid sina föreläsningar brukar fråga om någon av de närvarande männen försökt amma. ”Det är alltid några som räcker upp handen och då säger jag ’Ge inte upp!’ precis som man uppmuntrar kvinnor." Just det. Alla kvinnor kan ju faktiskt inte heller amma. Rent biologiskt alltså. För att inte tala om alla som inte vill.

Jag minns reaktionerna på en av mina tjejkompisars första krogbesök två månader efter att hon fött sitt andra barn. Från och med den dag hon lyckades klämma ut den första droppen mjölk hade hon pumpat och sparat mjölk i frysen för att kunna gå ut och dricka några välförtjänta öl med sina kompisar efter flera år av graviditet, amning och förlossningar. Omgivningen blev om än inte chockerade så tämligen förvånade. Jag kunde se hur det riktigt flimrade bakom deras döda irisar.”Men herreguuuud, hur länge sedan var det hon fick barn? Ammar hon inte? Är ungarna ensamma?”

Att min kompis barn har en far som kan amma, byta blöjor, sjunga godnattsånger – ja, helt enkelt allt det där en förälder ska, var otänkbart. Några månader senare slutade min kompis att amma helt. Brösten var såriga och all beröring smärtade. Den här gången dröp omgivningen av medlidande. ”Stackars diiig, vad du måste känna dig otillräcklig, det är inte hela världen hörru…” Som om min kompis brydde sig om det. För henne var det bara skönt att sluta. Äntligen var hennes kropp bara hennes igen. Nu kunde hon resa bort ensam, slänga över ungarna till sin sambo, supa sig riktigt jävla full. Omgivningen verkade tycka att det var lite sorgligt, omoget och kanske lite – gud förbjude – okvinnligt. Jag tyckte det var ansvarsfullt, välförtjänt - och jämställt.

Självklart höjs det inte bara positiva röster om män som ammar. I Expressenartikeln uttalar sig även Hugo Lagercrantz, professor i barnmedicin: ”Jag tycker att det låter orimligt. Dessutom förstår jag inte poängen.”

Det gör du inte nej, professorn. Då ska jag be att få upplysa dig. Det är nämligen först och främst en jämställdhetsfråga.

Det är nämligen så att något händer med ett heterosexuellt förhållande när det kommer en liten knodd. Forskning (se t ex www.regeringen.se/sb/d/465/a/2472) vittnar om det, erfarenheter vittnar om det. Tidigare relativt jämställda förhållanden ser plötsligt helt annorlunda ut. När min lille systerson kom till världen för snart två år sedan berättade min syster om just detta. Tidigare hade hon och hennes sambo hjälpt till med det mesta på gården – djuren, hushållssysslorna, hagarna och staketen som skulle byggas. Nu var plötsligt situationen en annan. Hon stannade inne, lagade mat och tvättade och städade för att inte tala om blöjbyten och barnvård, medan han var ute och gjorde det fysiska arbetet. ”Varför?” frågade jag. Jo men hon var ju ändå inomhus och då var det ju mer praktiskt att hon gjorde större delen av hushållsarbetet tills han (alltså sambon) var klar… ”Varför är du här inne då? Kan du inte hjälpa till?” Jo men då var hon ju tvungen att bära honom (alltså sonen) i selen och så måste han ju ammas… Aha.

Det är inte så konstigt att arbetsfördelningen i hemmen hos heterosexuella par med barn ser ut som den gör. Strukturer befästs lätt även om man har goda intentioner. Inpräntade rutiner är svåra att ta sig ur. Kvinnor som tidigare mekat med bilar, snickrat, heltidsarbetat börjar istället sköta hemmet. Varför? Därför att det är enklast så. Jag säger inte emot – tvärtom - förutsatt att kvinnan ska ha ensamrätt på amningen. Eller så kan man dela även på det arbetet.

Det slår mig att det inte är första gången jag hör talas om män som ammar. Under 60-talet förespråkade debattören och feministen (eller ”emanciperad man” som han själv kallade sig…) Björn Beckman en jämställd barnomsorg i hemmet. Två veckor efter hans frus förlossning började han själv amma – med flaska. Beckman förespråkade barnets rätt till båda föräldrarna och faderns rätt till sina barn. I 60-talets Sverige.

Det är något som händer när jämställdhetskraven kräver att män ska beträda kvinnliga arenor. Det är ”orimligt” och ”poänglöst” och framförallt – även om det visar sig mer i gubbarnas högröda fejjor och gälla defensiva röstläge – jävligt farligt. Manligheten är hotad. Makten, karriären och friheten likaså. Det är då man börjar hänvisa till hormoner. Kvinnor ska inte bara amma, de ska vårda, fnissa, pyssla och gno. Men synar man biologismen i sömmarna blir det ganska tydligt att det inte handlar om biologi. Det handlar om uppgifter som hänvisas till biologi. Och när denna biologi visar sig ihålig brinner det i knutarna.

Jag bryr mig inte om vilka som kan amma rent fysiskt, män eller kvinnor. Men de flesta kan hantera en nappflaska. Om jag någon gång skaffar barn med en man vill jag självklart att vi delar på arbetet det innebär, inklusive amningen. Hur han löser uppgiften är upp till honom.

torsdag, juni 09, 2005

Könskriget - debatten som försvann

Så har turen kommit till mig att kommentera Evin Rubars dokumentärduo Könskriget. Anledningen till att jag inte gjort det förut är dels för att dokumentärerna i sig samt debatten som omedelbart följde, gjort mig helt utmattad. Dels för att det var ganska självklart från den inledande dokumentärens första spekulativa minuter att allt som kunde sägas om ROKS i allmänhet och fallet Bellas vänner i synnerhet inte var sagt. Jag vill börja med att explicit förklara två ståndpunkter jag har:
För det första - Evin Rubars så kallade journalistik är spekulativ, vinklad, oetisk smörja som påminner om propaganda eller barnsagor. Hade hennes filmer gjorts inom ramarna för en journalist- eller filmutbildning hade hon inte blivit godkänd.
För det andra - jag sympatiserar inte helt med ROKS feminism, men kvinnojourerna räddar liv. Liv som uppenbarligen anses så oväsentliga att ingen hjälp finns att få någon annanstans en hos en ideell organisation. Vilket osökt leder oss in på det som totalt glömts bort bland defensiv och okunnig antifeminism.

Det intressanta med hela könskrigsdebatten är inte vad som sagts utan vilka diskussioner som inte lyfts. Det som verkligen är relevant att diskutera är varför en så stor del av våldsbrottsoffer i detta land blir tvungna att söka skydd hos en helt ideell organisation? I en tid av arbetslöshet och en förtvinande offentlig sektor där kvinnolönerna fortfarande är en ynklig skugga av manslönerna hänvisas alltså en stor del av Sveriges befolkning att söka hjälp hos en ideell organisation. Hur kommer det sig att en så stor del av den kvinnliga befolkningens psykiska och fysiska hälsa bedöms som så oväsentlig att skydd och vård över huvud taget inte existerar inom rättsväsendet eller den offentliga sektorn?

När dessutom krav börjar ställas på att de statliga bidragen till ROKS ska dras in blir det ännu tydligare vilkas hälsa som anses viktig och vilkas som anses oviktig. Sverige är ett land som fatalt misslyckats med att skydda kvinnor (och män) mot mäns våld. Den farligaste platsen för en kvinna att vistas på är fortfarande hemmet. Den farligaste platsen för en man att vistas på är det offentliga rummet. I båda fall utgörs hotet av män. Mäns våld kostar. Det kostar skattepengar, men också hälsa, frihet, självständighet, trygghet, blod, svett och tårar. Det är numer (efter Liza Marklunds romaner Gömda och Asyl) allmänt känd att en svensk kvinna blivit tvungen att söka asyl i USA, då Sverige inte kunnat skydda henne och hennes barn mot en mans förföljelser och övergrepp. Likväl beskrivs ROKS som ”extremfeminister” och hotas av nedskärningar. Det är pinsamt, okunnigt och - tyvärr - livsfarligt.

måndag, juni 06, 2005

Inte(r)nationalen - 6e juni rodnar!

Min mor är en väldigt klok och skojig person. Hon har kläckt en hel del minnesskyddade kommentarer under årens lopp, som till exempel "Kvinnliga biologister är könsförrädare!" och annat smarrigt. I fredags, efter några glas vin, var det så dags igen. Vi satt framför tv:n och kollade på någon nyhetssändning där det rapporterades om att nationaldagen "rodnade" från och med i år.
-Nationaldag, ska det vara något? fnös min mor var på jag lika kvickt replikerade:
-Nationalstat, ska DET vara något?
Därefter utbröt en häftig diskussion om vilken slags aktivism man borde införa för att stå ut med 6e juni över huvud taget i fortsättningen, och att begreppet "röd dag" borde slipas om en aning. Och slutligen kom vi fram till att vi från och med i år ska fira "Inte(r)nationalen" varje 6e juni. Sagt och gjort! Idag har vi ätit en rejäl sillunch med snaps och sång - Evert Taube, Povel Ramel och givetvis Internationalen. Inte en svensk flagga eller nationalsång så långt ögat/örat kan se/höra. Häng på den nya traditionen! Vägra nationaldag, fira Inte(r)nationalen!

onsdag, juni 01, 2005

Moderat-Emma - min allra bästa vän!

Kamrater! Om ni ännu inte hittat Emma, Moderaternas "webbiträde" bör ni genast boka in en fika framför datorn och ställa henne mot väggen. Emma är det roligaste som hänt sedan SSU:s Egon. Vi har pratat flera gånger och har riktigt kul ihop, åtminstone jag skrattar läppen av mig varje gång. Men idag tror jag att vi rök ihop lite på slutet. Hoppas det går att reparera.

M: Varför raljerar ni alltid så mycket i debatter?
E:Därför! Har du någon fråga om vår politik?

M: Är du medlem i facket?
E: Moderaterna är ett parti för alla - även digitala SiteAssistants!

M:Vad tycker du om pigavdrag?
E:Jag tycker om det som de flesta gillar: kärlek, vackra solnedgångar, att promenera på söder och att leva i frihet i ett land som respekterar de mänskliga rättigheterna.

M: Lever vi i ett land som respekterar de mänskliga rättigheterna?
E: Ja, om jag tycker att jag lever så gör jag väl det...?

M: Är du feminist?
E: Liberalism är verklig feminism! Den liberala grundsynen bygger på att alla människor är lika värdefulla och att alla olikheter är lika värdefulla. Alla ska ha rätt att bli respekterade och sedda som unika varelser och inte förminskas till delar av ett kollektiv.Med andra ord - jag är liberal och därmed feminist. Läs mer om Frihetsfeministerna - jag öppnar deras hemsida i ett nytt fönster.
(Vilket hon gör och jag får veta att kapitalism är en viktig feministisk byggsten och att jag därför borde köpa mig ett par schyssta stringtrosor med Frihetsfeministernas logga på i deras on line-shop.)

M: Var ska jag bo?
E: Vi bygger massor med bostäder! Förra året fördubblades bostadsbyggandet i Stockholm, och det är bara början. Det kommer att byggas närmare 20 000 nya bostäder i Stockholm under den kommande femårsperioden och tillsammans med övriga kommuner i regionen finns det planer för närmare 60 000 nya bostäder. Även om du kanske tycker att det är för dyrt att köpa en ny lägenhet, innebär ju nybyggnationen att det blir gamla lägenheter lediga

M: Men jag behöver en bostad nu!
E: Nu hörs du väldigt dåligt. Jag vill prata om Moderaterna i Stockholmsregionens politik och organisation. Ska vi hålla oss till det ämnet?

M:Är du helt jävla felprogrammerad?
E:Jag är Emma och ingen annan.