tisdag, mars 01, 2005

Byt fokus i prostitutionsdebatten!

Igår visade Kalla fakta ett reportage om trafficking. Som vanligt laddas reportaget med visuell utfyllnad, arrangerade bilder av prostituerade och torskar. Kvinnorna presenteras som passiva och tillgängliga och männen, torskarna, hallickarna - de som enligt svensk lagstiftning begår kriminella handlingar - är anonyma och huvudlösa. En bild som har etsat sig fast på min näthinna är den suddiga tagningen på en avklädd kvinna som ligger i en säng och en man som står vid fotändan av sängen. Genom inramning, placering och ljussättning är kvinnan helt i fokus, mannen är huvudlös och befinner sig i mörker. Det är hon som är relevant, inte han.

En kvinna som intervjuas i reportaget, och nu minns jag inte hennes namn men jag tror att hon var jurist, påpekar just att en förutsättning för att Sverige är involverad i människohandeln är att här finns en marknad. Här finns män som köper sex. Ändå cirkulerar hela reportaget kring kvinnorna, som om det var de som var problemet.

Jag har precis läst ut Katharina Wennstams andra bok om svensk lagstiftning, mediabevakning och allmäna föreställningar om våldtäkt, En riktig våldtäktsman. I den beskriver Wennstam om hur hon slogs mot just denna typ av iscensättning i media under sitt arbete som kriminalreporter. Varför måste medias arrangerade bilder innehålla en avklädd kvinna i stilettklackar som svankande lutar sig mot en bil där det sitter en helt osynlig man? Hon möttes bara av oförståelse av sina - manliga - kollegor. För av någon anledning är det till största delen kvinnor som engagerar sig mot trafficking. Det vittnar både Wennstam och Kalla faktas reportage om. Oavsett om man befinner sig i Sverige eller Ukraina.

Här måste jag göra en liten parantes och ett förtydligande. Jag vill inte alls förminska dessa kvinnors lidande. Jag vill gärna se fler reportage om deras situation. Att prostituerade kvinnor över huvud taget får komma till tals är allt för ovanligt. Kalla faktas reportage innehöll dessutom flera intervjuer med manliga kopplare. Vad jag irriterar mig på är det generella fokuset och bristen på jämvikt, inte bara i medias bevakning av trafficking utan även i andra frågor relaterat till sexuellt våld eller sexism i allmänhet. Att bildkompositionerna ser ut som de gör. Att misshandlade kvinnor måste gå under jorden och deras förföljare går fria. Att svenska dagstidningar uppmanar kvinnor att ändra sitt beteende under somrarnas "våldtäktsvågor". Att alldeles för få män - jurister, poliser, politiker, vanliga killar - engagerar sig och tar sitt ansvar.

Igår kom min pojkvän hem från att ha skottat snö på Alla kvinnors hus. Han berättade att han stått och tagit bort istappar från taket när ett litet barn stuckit ut huvudet ut ett fönster och sagt: "Pojkar får inte vara här." "Jo", sa min pojkvän, "pojkar får vara här en liten stund. Men bara om de hjälper till." Jag kunde inte sagt det bättre själv.

2 Comments:

Anonymous Anonym said...

Jag håller med.

Det är tyvärr så i dagens samhälle.

Jag kämpar själv för kvinnorättigheter

15 november, 2005 04:46  
Anonymous Job said...

Avskyn mot prostitutionen som sådan är i första hand kvinnlig och i andra hand makthavarnas, eftersom båda grupperna av hävd föredrar stabila relationer där barn föds.
För män (som grupp), är prostitutionen föraktlig - den lägsta sortens kärlek för dem av båda kön som inte lyckas bättre.
Men den är inget hot.

Personligen tycker jag horeriet ska göras rumsrent och regleras. Har själv sålt min kropp på massor av sätt, och de som inbegrep sex var varken bäst eller sämst.

Att inse möjligheten av lyckliga, framgångsrika sexarbetare och porraktriser är ett mognadstest för varje feminist.
Det skulle också drastiskt förbättra villkoren grupperna ifråga.

24 mars, 2006 10:27  

Skicka en kommentar

<< Home