fredag, mars 25, 2005

Kvinnobloggen - because you´re worth it!

Ett besök på Kvinnobloggen känns som en charter till stenåldern. Efter att ha scrollat mig igenom text efter text noterar jag mentalt att jag om och om igen repeterar samma fråga inombords - och vem tjänar på det här?

Under rubriken "Många kvinnor drömmer om att starta eget…" presenterar Maria Larsson en dröm om ökat kvinnligt entreprenörskap som skulle leda till ökade möjligheter för kvinnor att ta med sina bebisar till arbetet och på sätt kombinera yrkesliv och familjeliv.
Vem tjänar på det här? Självklart kvinnans eventuella partner som slipper ta ut föräldraledighet, gå ner i lön, över huvud taget förändra sina sociala och ekonomiska vanor. När liberalerna pratar jämställdhet är det alltså rent retoriskt kvinnor som är problemet, som måste förändras och vara flexibla.

Ingegerd Troedsson förespråkar beskattning av hemarbete under rubriken "Ojämställda löner - en följd av politisk dirigering". Enligt Troedsson skulle detta ge mer status åt "kvinnligt arbete" och luckra upp gränserna mellan stereotypa könsrelaterade arbetsområden.
Tja, på det här sättet behöver ju absolut inget förändrats. Kvinnor kan fortsätta dubbelarbeta och deras makar kan lugnt fortsätta läsa Dagens Industri. För den lilla extra touchen av jämställdhet kan man ju alltid anställa någon Agniezka eller Consuela så att hustrun slipper diska och en annan kvinna kan utföra hemarbetet. På det här sättet kan hemarbetet fortfarande utföras av kvinnor. Vem tjänar på det här? Frågan behöver knappast besvaras.

Troedsson skriver också att de låga lönerna och den obefintliga statusen inom kvinnoyrken hindrar stackars män att söka sig dit. Att kvinnor trots allt knegar på inom offentlig sektor och samtidigt i hemmet tycks inte vara något problem. Som sagt, det är ju redan uppenbart vem som ska tjäna på Troedssons politik.

Under rubriken "Jämställdhet är ingen vänsterfråga" förespråkar Signhild Arnegård Hansen, Annica Dahlström, Christina Doctare,Maria Larsson, Cecilia Stegö Chilò, Marie Söderqvist och Ingegerd Troedsson ett fortsatt skillnadstänkande.

"Även om det finns sociala förväntningar på hur kvinnor och män ska uppträda så bygger viktiga skillnader mellan könen på andra faktorer. Likhetsfeministerna glömmer bort att kvinnor och män faktiskt kompletterar varandra. Om likhetsfeministerna skulle få som de vill, kommer det då finnas utrymme för några olikheter i vårt samhälle?"

Förhoppningsvis inte, om skribenterna här avser de olikheter de själva nämner. Skillnaderna som beskrivs här handlar om olika möjlighet och rättighet till makt, autonomi och inflytande. Vem tjänar på att skillnadstanken bevaras? Jo, de som genom sociala och ekonomiska förutsättningar ges större möjligheter till status och valfrihet, det vill säga högavlönade heterosexuella män.

Vidare menar skribenterna att de ökade anmälningarna av våld mot kvinnor och sexualbrott skulle vara en skrämmande utveckling. Jag kan förstå att den ter sig skrämmande för dessa personer då det blir mer och mer tydligt att kvinnoförtryck inte är en enskild företeelse som sker inom vissa lokaliserbara grupper. Att anmälningarna ökar tyder inte på fler begångna brott utan just ökade anmälningar av brott. Att sexuellt våld tolereras mindre och mindre är en efterlängtad utveckling som bidrar till ökad debatt och större press på politiker och rättsapparaten. Vad som är skrämmande är att Kvinnobloggens skribenter inte inser att de tjänar på detta.

tisdag, mars 22, 2005

Vem har rätt till kultur?

Debatten om fildelning går vidare. På ena sidan står ungdomar och låginkomsttagare som endast har möjlighet att konsumera kultur genom nedladdning. På andra sidan står höginkomsttagare, skiv – och filmbolag med Antipiratbyrån i spetsen och skäller som rabiessmittade hundar för att inte gå miste om en enda spänn i sina redan så stinna plånböcker. Över en natt tycks kopiering och nedladdning av material ha blivit kriminellt och en allvarlig samhällsfråga, när granskningen istället borde gälla skivbolagsindustrins vidriga kulturmonopol och den ekonomiskt ohållbara situation studenter och låginkomsttagare befinner sig i.

Faktum kvarstår. En framtida lagstiftning mot nedladdning av kultur kommer inte att öka piraternas inkomst, och sålunda inte förhindra fildelningen. Fildelning utförs inte på grund av girighet (även om jag förstår att det ligger nära till hands för Antipiratbyrån att dra den slutsatsen…) eller som någon slags affärsidé. Det är många människors enda möjlighet att ta del av kunskap och kultur. Ett kriminalisering av denna verksamhet är näst intill ett demokratiskt övergrepp. Självklart finns andra lösningar. Bland annat föreslår Ung Vänster ett Internetbibliotek.

Den senaste tidens debatt om fildelning och copyright bär spår av en vidrig samhällssyn. Bakom den ekonomiska täckmanteln döljer sig åsikter om vem som har rätt till kunskap och kultur – och vem som inte har det. En framtida lagstiftning som kriminaliserar nedladdning tyder på en skrämmande utveckling där somliga har rätt till kunskap och kultur – och andra inte. Vad kommer härnäst? Förtur för höginkomsttagare på biblioteken?

onsdag, mars 02, 2005

Flator har skaffat barn i alla tider!

Idag skriver DN om att lesbiska par äntligen har rätt till insemination, vilket redan tagits upp av flertalet bloggare. Äntligen, underbart. Men jag vill bara påpeka att detta enbart innebär en förenkling av lesbiska kvinnors vardag, inte någon reproduktiv revolution. Precis som när lagen om homoadoption trädde i kraft är detta snarare en juridisk inrättning efter praxis. Homosexuella har skaffat barn i alla tider. Med varandra, med heteron, med hjälp av egenhändigt utvalda "spermabanker" på "vanligt vis" eller genom insemination i hemmet. Precis som de svenska kvinnor som reste till Polen för att göra abort innan 1974 har lesbiska kvinnor rest till bland annat Danmark för insemination. Juridik kan inte begränsa människors självklara rättigheter. De rättigheterna tar sig folk ändå. Att lagändringen äntligen kommer till stånd är fantastiskt och verkligen på tiden, men det är inte en följd av någon solidarisk insikt. Det är en juridisk inrättning efter redan rådande omständigheter.

Lesbiska kor!

Att Hesslow och övriga biologister surfar på qx är nog för mycket att hoppas på, men annars är den här länken ett mycket trevligt inlägg i biologistdebatten...

tisdag, mars 01, 2005

Byt fokus i prostitutionsdebatten!

Igår visade Kalla fakta ett reportage om trafficking. Som vanligt laddas reportaget med visuell utfyllnad, arrangerade bilder av prostituerade och torskar. Kvinnorna presenteras som passiva och tillgängliga och männen, torskarna, hallickarna - de som enligt svensk lagstiftning begår kriminella handlingar - är anonyma och huvudlösa. En bild som har etsat sig fast på min näthinna är den suddiga tagningen på en avklädd kvinna som ligger i en säng och en man som står vid fotändan av sängen. Genom inramning, placering och ljussättning är kvinnan helt i fokus, mannen är huvudlös och befinner sig i mörker. Det är hon som är relevant, inte han.

En kvinna som intervjuas i reportaget, och nu minns jag inte hennes namn men jag tror att hon var jurist, påpekar just att en förutsättning för att Sverige är involverad i människohandeln är att här finns en marknad. Här finns män som köper sex. Ändå cirkulerar hela reportaget kring kvinnorna, som om det var de som var problemet.

Jag har precis läst ut Katharina Wennstams andra bok om svensk lagstiftning, mediabevakning och allmäna föreställningar om våldtäkt, En riktig våldtäktsman. I den beskriver Wennstam om hur hon slogs mot just denna typ av iscensättning i media under sitt arbete som kriminalreporter. Varför måste medias arrangerade bilder innehålla en avklädd kvinna i stilettklackar som svankande lutar sig mot en bil där det sitter en helt osynlig man? Hon möttes bara av oförståelse av sina - manliga - kollegor. För av någon anledning är det till största delen kvinnor som engagerar sig mot trafficking. Det vittnar både Wennstam och Kalla faktas reportage om. Oavsett om man befinner sig i Sverige eller Ukraina.

Här måste jag göra en liten parantes och ett förtydligande. Jag vill inte alls förminska dessa kvinnors lidande. Jag vill gärna se fler reportage om deras situation. Att prostituerade kvinnor över huvud taget får komma till tals är allt för ovanligt. Kalla faktas reportage innehöll dessutom flera intervjuer med manliga kopplare. Vad jag irriterar mig på är det generella fokuset och bristen på jämvikt, inte bara i medias bevakning av trafficking utan även i andra frågor relaterat till sexuellt våld eller sexism i allmänhet. Att bildkompositionerna ser ut som de gör. Att misshandlade kvinnor måste gå under jorden och deras förföljare går fria. Att svenska dagstidningar uppmanar kvinnor att ändra sitt beteende under somrarnas "våldtäktsvågor". Att alldeles för få män - jurister, poliser, politiker, vanliga killar - engagerar sig och tar sitt ansvar.

Igår kom min pojkvän hem från att ha skottat snö på Alla kvinnors hus. Han berättade att han stått och tagit bort istappar från taket när ett litet barn stuckit ut huvudet ut ett fönster och sagt: "Pojkar får inte vara här." "Jo", sa min pojkvän, "pojkar får vara här en liten stund. Men bara om de hjälper till." Jag kunde inte sagt det bättre själv.